Finding My Way

Goddag

Jag kan applicera cerat och njuter av att äta räksallad som smakar blekbettor.


Kom precis hem från en solpromenad runt vårat fagra betonghus, väldigt uppfriskande. Nästan lika uppfriskande som kvällen på Chez Amis igår. Där man alltid har trevlans. Fortes får diskutera vidare på det, för snart går bussen min. Eller ah ska kamma mig och sådant innan men till jobbet ska jag med bussen,snart. Hinnner berätta att jag fått yttligare ett handikapp(förrutom min udda personlighet givetvis), min vänster fot är mer efterbliven än resten utav min kropp. Det var nämligen så att jag fastnade i ett spårvagnsspår(är det ens ett ord?) igår på Brunnsparken och föll pladask. Det var pinsamt, onödigt och smärtsamt. Det hände något i foten. Kändes för konsigt, känns för konstigt. Sedan slog jag i knät på samma ben som foten satt på. Det är blått. Precis nu när knäna blivit helade, slår jag i båda samma dag och nu är dem lika blåslagna som sist. Det andra misshandlades när jag gick in i vår soffas armstöd. Hur jag lyckas? Dudes, jag har ingen jävla aning.


N.Cambell

[Påväg från Chez till Centralen, då Nadia går så snabbt att jag blir tvungen att springa för att komma upp i samma hastighet.]
- Nadia, du har för långa ben!
- Nej, Eve du har för höga klackar!

Piz!/ Evelina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0