It's A Man's Man's Man's World
Goddag
Jag kan palla päron och njuter av att torktumla kuddar.
Bild kapad från ap-kompisen. Så här glad var jag i Lördags.
Blä för bloggen, eller blä för datorn som cpa sig i natt och inte sparade mitt feting inlägg. Det blev lite trassel, jag skulle nämligen försöka på att skriva och stajla Idas blogg samtidigt. My bad! Jag gör ett nytt försök.
Gårdagen inleddes med två timmars väntetid på Arbetsförmedlingen, men inga sura miner här inte för jag var smart nog att ta med mig en bok denna gång. Dagens läsning handlade om 1930-talets mode, där nämdes en färg som jag nog aldrig använt eller uttalat änns. Ljus pistage, man kan ju undra varför? Efter det tre min långa mötet, (ja det varade i tre min ganska exakt) gick jag till stugan för att hämta lite grejjor från tvätten åt mor min. När jag kom hem blev det mer sökande efter jobb och utomlandsstudier. I San Diego och Canberra hittade jag två utbildningar som intresserade mig extra faktiskt. Senare på kvällen åkte jag till Högsbohöjd och kollade på television med Frida & Ida. Vi tittade på filmen Om en pojke, man undrar varför en filmmakare kan vara så insatt i att få fram en bra rulle att han ägnar två sek åt dess titel. Hmm.. vad filmen handlade om? Jo, om en pojke med den mest ocharmerande frippan jag sett sedan Nick Carter-explosionen på 90-talet. Stackars pöjk. På hemvägen därifrån, eller på Marklandsgatan rättare sagt var jag med om något småläskigt. På den öde hållplatsen var jag ensam flicka, omringad av män. Ca.sex st män därav hälften var berusade, resten av dem såg bara skumma ut. En av dem skumma ställde sig tätt intill bakom mig när jag skulle kolla tid-tavlan och börja tugga tugummi i mitt öra. Skumt var det också när jag kollade bak på honom, slutade han tugga haha. Typ som att jag inte skulle märka att det var han. När min vagn äntligen arriverade och jag steg på var det fortfarande inte en kvinna i sikte. Jag kände mig något ensam. I sådana situationer tackar man för Comviq Kompis, tack gud för att du skapade Comviq Kompis! Nu ska jag tillbaka till verkligheten en stund, skriver lite senare.
Piz!/ Evelina
Jag kan palla päron och njuter av att torktumla kuddar.
Bild kapad från ap-kompisen. Så här glad var jag i Lördags.
Blä för bloggen, eller blä för datorn som cpa sig i natt och inte sparade mitt feting inlägg. Det blev lite trassel, jag skulle nämligen försöka på att skriva och stajla Idas blogg samtidigt. My bad! Jag gör ett nytt försök.
Gårdagen inleddes med två timmars väntetid på Arbetsförmedlingen, men inga sura miner här inte för jag var smart nog att ta med mig en bok denna gång. Dagens läsning handlade om 1930-talets mode, där nämdes en färg som jag nog aldrig använt eller uttalat änns. Ljus pistage, man kan ju undra varför? Efter det tre min långa mötet, (ja det varade i tre min ganska exakt) gick jag till stugan för att hämta lite grejjor från tvätten åt mor min. När jag kom hem blev det mer sökande efter jobb och utomlandsstudier. I San Diego och Canberra hittade jag två utbildningar som intresserade mig extra faktiskt. Senare på kvällen åkte jag till Högsbohöjd och kollade på television med Frida & Ida. Vi tittade på filmen Om en pojke, man undrar varför en filmmakare kan vara så insatt i att få fram en bra rulle att han ägnar två sek åt dess titel. Hmm.. vad filmen handlade om? Jo, om en pojke med den mest ocharmerande frippan jag sett sedan Nick Carter-explosionen på 90-talet. Stackars pöjk. På hemvägen därifrån, eller på Marklandsgatan rättare sagt var jag med om något småläskigt. På den öde hållplatsen var jag ensam flicka, omringad av män. Ca.sex st män därav hälften var berusade, resten av dem såg bara skumma ut. En av dem skumma ställde sig tätt intill bakom mig när jag skulle kolla tid-tavlan och börja tugga tugummi i mitt öra. Skumt var det också när jag kollade bak på honom, slutade han tugga haha. Typ som att jag inte skulle märka att det var han. När min vagn äntligen arriverade och jag steg på var det fortfarande inte en kvinna i sikte. Jag kände mig något ensam. I sådana situationer tackar man för Comviq Kompis, tack gud för att du skapade Comviq Kompis! Nu ska jag tillbaka till verkligheten en stund, skriver lite senare.
Piz!/ Evelina
Kommentarer
Trackback
